Våldtogs på barnsjukhus
Jag läste en artikel på Sydsvenskan.se om en 13 årig tjej som blev våldtagen av en vårdare på astid lindgrens barnsjukhus.
Emelie Liljeberg var nyopererad i huvudet då den manlige vårdaren kom in i rummet med en nallebjörn och lurade iväg henne till en öde sjukhuskorridor, där han våldtog henne. Det har nu gått 6 år sen dess, och hennes liv har förändrats för alltid.
Emelie Liljeberg var nyopererad i huvudet då den manlige vårdaren kom in i rummet med en nallebjörn och lurade iväg henne till en öde sjukhuskorridor, där han våldtog henne. Det har nu gått 6 år sen dess, och hennes liv har förändrats för alltid.
- Jag började skolka och röka och säga emot lärarna. Skolan funkade inte alls.
De gick ett halvår innan hon vågade berätta för sina föräldrar att hon blivit våldtagen, sedan följde två rättegångar. Mannen som idag är 35 år gammal dömdes till fyra års fängelse av Svea hovrätt. Han ska även betala skadestånd på 177 400 kronor till Emelie Liljeberg.
Det sjuka är att vårdaren som dömdes för våldtäkt på Emelie Liljeberg i november 2004 inte började avtjäna sitt fyraåriga fängelsestraff förrän ett helt år senare, då han även våldtog en förståndshandikappad flicka.
Man måste göra allt i sin kraft för att flickorna som blir våldtagna etc. ska gå säkra och inte alltid tro att personen i fråga alltid är efter.
Vad ska man göra för att domstolen ska ge straff till våldtäksmän direkt och inte vänta ett, två eller tillochmed kanske tre år innan de ska förtjäna sitt straff för det hemska dem har gjort?
Djuren går säkrare än barnen
Jag hittade en artikel på Sydsvenskan.se som handlade om att djuren går säkrare än barnen (http://sydsvenskan.se/lund/article366820/Djuren-gar-sakrare-an-barnen.html).
Atriklen handlar om att det inte finns en gångtunnel för cyklister i Veberöd, men en bit bort har dock vägvärket byggt en tunnel för vilt.
Det finns barn som måste ta sig förbi 90-vägen för att ta sig till skolan, men måste varje morgon passera vägen med oron om vad som ska hända.
Dem säger även att dem har byggt en tunnel för vilt bara för att minska risken för olyckor, men man måste ta hänsyn till barnen.
Barnen som blev intervjuade i artiklen beskriver hur dem känner sin oro. Föräldrarna är förskräckta att vägvärket istället tar mer hänsyn till vilt.
Vägen är inte den bästa iheller, barnen säger att man inte ser bilarna när dem kommer åkande från svängen. Det dumma är om man nu råkar gör ett ända fel som att t.ex. svara i mobiltelefonen eller fasnar med skosnöret i cykeln och trillar, är det mycket stor risk att man råkar ut för en olycka.
Varför bygger man en 90-väg där bilisterna kan köra hur fort som helst och fotgägare måste gå oroliga. Är det viktigare att bilisterna ska åka fort eller att vi ska överleva?
Det är en tankeställing som vi måste fråga oss själva, hur kommer världen se ut om 20 år om vi tar hänsyn till alla bilister före fotgängae?
Atriklen handlar om att det inte finns en gångtunnel för cyklister i Veberöd, men en bit bort har dock vägvärket byggt en tunnel för vilt.
Det finns barn som måste ta sig förbi 90-vägen för att ta sig till skolan, men måste varje morgon passera vägen med oron om vad som ska hända.
Dem säger även att dem har byggt en tunnel för vilt bara för att minska risken för olyckor, men man måste ta hänsyn till barnen.
Barnen som blev intervjuade i artiklen beskriver hur dem känner sin oro. Föräldrarna är förskräckta att vägvärket istället tar mer hänsyn till vilt.
Vägen är inte den bästa iheller, barnen säger att man inte ser bilarna när dem kommer åkande från svängen. Det dumma är om man nu råkar gör ett ända fel som att t.ex. svara i mobiltelefonen eller fasnar med skosnöret i cykeln och trillar, är det mycket stor risk att man råkar ut för en olycka.
Varför bygger man en 90-väg där bilisterna kan köra hur fort som helst och fotgägare måste gå oroliga. Är det viktigare att bilisterna ska åka fort eller att vi ska överleva?
Det är en tankeställing som vi måste fråga oss själva, hur kommer världen se ut om 20 år om vi tar hänsyn till alla bilister före fotgängae?
Min familjehistoria
Vi har fått som första uppgift att intervjua en äldre person i vår familj, som t.ex. vår mormor och morfar.
Jag har inte så mycket kontakt med mina far och mor föräldrar, så jag fick ta och fråga mina föräldrar om dem kunde berätta så mycket som möljigt från deras tid.
Min mormor och morfar var båda uppväxta i Polen där dem träffades och gifte sig. Min mormor jobbade som sekreterare i en mjölfabrik, där även min morfar jobbade som eltekniker.
Dem bodde i en lite lägenhet utan vatten, då man själv var tvungen att värma upp vattnet för att kunna duscha. Det fanns inte mycket att göra hemma, då TVn inte fanns ännu, men radion var dock redan här.
Barnen var ute mycket och lekte med sina vänner då det inte fanns plats i hemmet att ta hem vänner.
Min mamma berättade att hon inte fick någon veckopeng då min mormor brukade sy kläder vilket hon var väldigt duktig på, då hon själv har hjälp mig att sy.
Maten i Polen var inte så speciell, det fanns inte så mycket, inte så mycket detaljer. Maten som serverades på tallriken åts alltid upp.. det fanns aldrig någon ting kvar, om man gemför med idag släng allt för mycket mat.. vi tar alldeles för mycket mat på tallrikarna då vi tror att vi kommer kunna äta upp allt, men som senare visar sig fel.
Min farmor och farfar var även dem båda uppväxta i Spanien. Min farmor var hemmafru och skötte hushållet.
Hon var väldigt sträng, eftersom när barnen gick ut låt oss säga en lördags eller söndagskväll gav hon dem alltid en tid att passa och det räckte att dem kom endast 5 minuter försent, och hon drog tillbaka fickpengarna eller förbjöd dem att gå ut helgen därpå.
Min farfar jobbade som eltekniker, på en stor firma liknande vattenfall på ett kontor i huvudstaden Madrid, som jag själv tycker är en av de vackraste städerna.
Spanen är indelat i olika provinser och i varje provins tillagar man olika rätter. Paella till exempel är en typisk rätt från Valencia, som innehåller ris och havets frukter, som t.ex. räkor, och det är mycket, mycket gott.. en av mina favoriträtter. Från huvudstaden Madrid (om ni har glömt) var Cocido väldigt vanligt, som är en rätt av potatis, korv och kikärtor.
Under den tiden då mina mor och far föräldrar levde var det inte vanligt att man skaffade barn som ung. Det var lika i både länderna just då, det såg alltså inte bra ut om man skaffade barn utan äktenskap, vilket man idag inte ser negativt på. Kyrkan spelade mycket roll, och hade mycket makt. Det var mycket under Frankos tid i Spanien då diktaturen var igång.
Det finns så många skillnader från då och nu, man kan komma på så otroligt mycket som skillde sig. Det är ändå otroligt hur världen kan ha förändrats.
Jag har inte så mycket kontakt med mina far och mor föräldrar, så jag fick ta och fråga mina föräldrar om dem kunde berätta så mycket som möljigt från deras tid.
Min mormor och morfar var båda uppväxta i Polen där dem träffades och gifte sig. Min mormor jobbade som sekreterare i en mjölfabrik, där även min morfar jobbade som eltekniker.
Dem bodde i en lite lägenhet utan vatten, då man själv var tvungen att värma upp vattnet för att kunna duscha. Det fanns inte mycket att göra hemma, då TVn inte fanns ännu, men radion var dock redan här.
Barnen var ute mycket och lekte med sina vänner då det inte fanns plats i hemmet att ta hem vänner.
Min mamma berättade att hon inte fick någon veckopeng då min mormor brukade sy kläder vilket hon var väldigt duktig på, då hon själv har hjälp mig att sy.
Maten i Polen var inte så speciell, det fanns inte så mycket, inte så mycket detaljer. Maten som serverades på tallriken åts alltid upp.. det fanns aldrig någon ting kvar, om man gemför med idag släng allt för mycket mat.. vi tar alldeles för mycket mat på tallrikarna då vi tror att vi kommer kunna äta upp allt, men som senare visar sig fel.
Min farmor och farfar var även dem båda uppväxta i Spanien. Min farmor var hemmafru och skötte hushållet.
Hon var väldigt sträng, eftersom när barnen gick ut låt oss säga en lördags eller söndagskväll gav hon dem alltid en tid att passa och det räckte att dem kom endast 5 minuter försent, och hon drog tillbaka fickpengarna eller förbjöd dem att gå ut helgen därpå.
Min farfar jobbade som eltekniker, på en stor firma liknande vattenfall på ett kontor i huvudstaden Madrid, som jag själv tycker är en av de vackraste städerna.
Spanen är indelat i olika provinser och i varje provins tillagar man olika rätter. Paella till exempel är en typisk rätt från Valencia, som innehåller ris och havets frukter, som t.ex. räkor, och det är mycket, mycket gott.. en av mina favoriträtter. Från huvudstaden Madrid (om ni har glömt) var Cocido väldigt vanligt, som är en rätt av potatis, korv och kikärtor.
Under den tiden då mina mor och far föräldrar levde var det inte vanligt att man skaffade barn som ung. Det var lika i både länderna just då, det såg alltså inte bra ut om man skaffade barn utan äktenskap, vilket man idag inte ser negativt på. Kyrkan spelade mycket roll, och hade mycket makt. Det var mycket under Frankos tid i Spanien då diktaturen var igång.
Det finns så många skillnader från då och nu, man kan komma på så otroligt mycket som skillde sig. Det är ändå otroligt hur världen kan ha förändrats.
Hej och välkommna
Vår historie/samhälls lärare har gett oss i uppgift att skaffa en blogg och skriva in olika uppgifter, då vi får mer utav det här, eftersom vi når fler läsare och man kan skriva mer personligt.
